Ungmön...

...på Kärringön Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät. Jag har sån reumatist i ryggen och ont i ena knät. Nu är jag både trött och tung och blicken min är slö men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö: Den allra vackraste lilla ungmön som nånsin funnits på Kärringön ja, hon blev min hon och hon var blåögd och hon var fager, ja, nästan skön. Vi pojkar voro så vilda då för se alla ville vi henne få. Vi slogs och gräto, vi sjöng och träto men jag fick njuta kärlekens lön. För när vi legat till havs och fiskat en fjorton dar i ett enda sträck, och styrde hemmåt när vinden friskat med fisken packad inunder däck. Och lördagsmånen så stilla sken som den bara kan uti Bohuslän, då var det kärlek, då var det dans och då var hon me', ja, jag tror väl det. Jag haft en egen stilig koster, som jag kontant betalt. Nog slog det slint ibland med torsken men aldrig var det knalt. En tid så var det ungar sju som fanns i stugan vår. Den äldsta han är femti