Timmelebibblan

...på Kärringön

Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät.
Jag har sån reumatist i ryggen och ont i ena knät.
Nu är jag både trött och tung och blicken min är slö
men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö:

Den allra vackraste lilla ungmön som nånsin funnits på Kärringön ja,
hon blev min hon och hon var blåögd och hon var fager, ja, nästan skön.
Vi pojkar voro så vilda då för se alla ville vi henne få.
Vi slogs och gräto, vi sjöng och träto men jag fick njuta kärlekens lön.
För när vi legat till havs och fiskat en fjorton dar i ett enda sträck,
och styrde hemmåt när vinden friskat med fisken packad inunder däck.
Och lördagsmånen så stilla sken som den bara kan uti Bohuslän,
då var det kärlek, då var det dans och då var hon me', ja, jag tror väl det.

Jag haft en egen stilig koster, som jag kontant betalt.
Nog slog det slint ibland med torsken men aldrig var det knalt.
En tid så var det ungar sju som fanns i stugan vår.
Den äldsta han är femti nu. Ja, tänk vad …

... heter Jesper Juuls nya bok. En angelägen titel. Känner själv att jag stuvar undan min egen aggression allt mer. Eller är det att mogna? Jämnmodet som tar över impulsiviteten? För min del är det nog lite både och. På den goda sidan väger mognad och perspektiv och på den andra sidan finns rädslan som är så rädd att den inte vågar ta sig ett aggressivt uttryck.

Mina funderingar passar väl in med budskapet i Juuls nya bok som har undertiteln "Aggression - ett nytt och farligt tabu". Jesper menar att vi måste lära oss att hantera aggressioner (barnens och våra egna) innan allför många människor tagit skada. Konstruktiv aggressivitet är viktigt för ett helt välfungerande liv.

Boken är kort och temat är viktigt. Jesper Juuls rakhet är befriande och uppfriskande. Mycket av det som finns i boken har jag läst i hans tidigare böcker men det gör inget, det behöver jag göra!

Några rader som fångat mig extra mycket:

Kärnpunkten i psykisk och social hälsa är god självkänsla. Graden av …