Där satt den...

... på baksidan av dataskärmen:

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,

som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är ”jag”.

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,

jag känner av mina tidigare.

(En elev föreslog textens placering och tog bilden ovan. Insåg först senare dynamiken mellan text och bild. Ett av mina ansikten...)