Bokens huvudperson 15-åriga Doria är rolig, cynisk och rak. Hon lever ensam i en förort med sin mamma, pappan har stuckit till Marocko med en annan kvinna. Boken rör sig från realistik lätt pessimistisk till ett ljusare slut. Jag gillar den. Från boken:
"Han gick mot mig och sträckte fram sin plastmugg från Quick full med mynt, men jag hade liksom inget att ge honom. Då gjorde jag en verkligt ful grej, sånt som egentligen bara riktigt ynkliga typer gör. Jag vände bort huvudet som för att markera "jag tittar på det som händer på perrongen mittemot". Som av en slump hände det inte ett enda jävligt dugg på perrongen mittemot."Någon som känner igen sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar