Mod och hoppfullhet. Två ord som klingar inom mig efter att ha läst brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och Sara Schwardt. Sara skickar som tolvåring brev till Astrid Lindgren och detta blir starten på en brevkommunikation som pågår fram till Astrid Lindgrens död. Breven är avskrivna rakt av och helt ocensurerade.
Sara är modig. Modig som kämpande ung tjej och modig som vuxen kvinna som delar med sig av sina ungdomstankar till var och en av oss. Äkta mod.
Att läsa Astrids svar är hoppfullt och inspirerande. Att en människa som får tonvis med brev kan engagera sig så i en okänd brevskrivare är fantastiskt hoppfullt. Du behöver inte synas mest eller prata högst för att bli sedd. Det finns alltid någon som bryr sig om dig. Astrid språk är förtrollande och hon balanserar imponerande mellan att vara privat och personlig.
Ofta när jag hälsar på min mor läser jag lite i denna bok om Astrid. Varje gång går jag därifrån med lite rakare rygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar