Ulricehamn is the shit

Mian Lodalen med sin pappa på bokens omslag

Författarkväll med Mian Lodalen på Stadsbiblioteket. Ler fortfarande. Kraft, humor och ärlighet i en och samma förpackning. Mian nickar nöjt åt publikens gensvar med kommentaren "Ulricehamn is the shit". Kvällen inleds med en intygan om att detta är en alldeles speciell kväll. En helt unik kväll. Varför den är det kommer jag att berätta det sista jag gör. Mian berättar om sina två till viss del självbiografiska romaner "Dårens dotter" och "Tiger". Dårens dotter handlar om en 6-årig flicka som lever i ett kärlekslöst kallt hem med sin moster och morbror. Mamman är död och då och då kommer hennes mycket excentriska pappa och tar med henne för ett par dagar. En pappa som är spännande och rolig men som inte fixar ansvardelen. Tiger är fortsättningen där Conny, huvudpersonen är tonåring.

När Mian är färdig berättar hon vad som var så speciellt. Idag är den första dagen någonsin som min pappa är och lyssnar på mig. Han sitter där, säger hon och pekar längst bak i biblioteket. Vi vänder oss om. Och där sitter en gammal strong man och ler. Tjena stabben, säger Mian och ler hon med. Stabben krafsar nog gärna ner någon rad i en bok om ni vill, säger hon. Om han kan, han har nämligen haft en stroke och har svårt att skriva.

Ryser än.

Visst köpte jag boken och visst fick jag hälsningen. Ler.