Kan man bli annat än glad...

Kan man bli annat än glad...

Linda...

... Skugge. 40 constant reader. Jag känner igen mig. Många gånger mot min vilja. Men fakta kvarstår, jag känner igen mig. I igenkännandet finns gemenskap. Mindre av ensamheten.

"...alldeles för blyg bland folk", "blir lätt nertrampad", "är lätt att köra med".

"Jag tänker att jag måste hålla stilen, inte klappa ihop totalt. Sminka mig och sätta på örhängen varje dag. Naglarna fina med färger. Mina "jobbkläder" inte fula hemmakläder. Måste orka. Måste hålla ihop. Måste."

"Kufar brukar ju anses intressanta och spännande... En kuf som alltid tackar nej till alkohol, kommer en kvart för tidigt och är naturligt mager anses bara konstig på ett dåligt sätt."

"Det är för att jag inte kan säga att jag letar efter en röst, en färg*. Utan säger mitt ärende, åsikt känsla rakt upp och ner. Vilket leder till att ingen förstår vad jag säger."

* Tidigare i boken skriver Skugge om författaren Karolina Ramqvist som sagt att hon inte skriver just nu eftersom hon väntade på en röst, en färg. Linda undrar hur mycket Ramqvists parktiska livssituation mitt i småbarnstid påverkar hennes tid till skrivande...

Bokpuffen

Hade glömt av denna lilla nätpärla. Sajten Bokpuffen erbjuder boktips där du kan lyssna på inledningen till böckerna. Inspirerande! Se här.

Den gamle fyrvaktaren...

... i Pappan och havet lät ”den perfekta ensamheten komma emot sig. Det var så väldigt skönt att inte längre bry sig om. Ingen som berättade och frågade, ingen och ingenting som det var synd om. Bara himlens och havets obegripliga och onåbara väldighet som strömmade över honom och förbi och som aldrig kunde göra honom besviken.” (Tove Janson)

I dag lyssnar jag på...