Sårbarhet

Några anteckningar:

Anknytning/samhörighet ger våra liv med mening. Skam är samhörighetens baksida. Skam är kopplat rädsla för inte känna samhörighet. Finns det något hos mig som om andra fick se det skulle jag inte vara värdig anknytning/samhörighet. Alla känner denna skam! Inge vill prata om det. Ju mer du inte vill prata om det desto mer har du det.

För att uppleva samhörighet måste vi låta oss bli sedda. Verkligen sedda. I en undersökning av Brene tittade hon på skillnaden mellan människor som hade en stark känsla av egenvärde, kärlek och tillhörighet, och de som inte hade det var:

• Mod (personerna berättade vem de var med hela hjärtat, vågade vara imperfekt)
• Autenticitet (personerna släppte det de skulle vilja vara för att istället visa vem de var) 
• Sårbarhet. (försökspersonerna omfamnade sin sårbarhet fullt ut. De trodde att det som gjorde dem sårbara gjorde dem vackra.)

Sårbarhet är inte bekvämt men nödvändigt. Att göra saker utan att det finns någon garanti, våga engagera sig i förhållanden som man inte vet om de ger något.

Det som håller oss ifrån förmågan av att känna samhörighet med andra är tron på att vi är värdiga samhörighet.

Vi försöker bedöva sårbarhet. Vi kan dock inte bedöva känslor. De låter sig inte styras. Lyckas man bedöva en känsla så bedövar vi alla känslor. Då känner vi oss sorgsna och förvirrade. Idag har vi ett hett debattklimat där beskyllningarna duggar tätt. Beskyllningar är ett sätt att försöka ta bort obehag. Ett sätt att döva sårbarheten.

När vi titta på våra barn så ska vi inte säga - titta på dig, du är perfekt! Vi ska säga, du är här, du är imperfekt och du är konstruerad för kamp med du är värdig kärlek och tillhörighet. Det är vår jobb!

Här kan du se Brene Brown. Eller låna hennes bok på biblioteket!